Jag har bloggat förut men ledsnade på det ämnet. Nu blir det mer allmänna funderingar. Bloggens namn är lite tråkigt men men... Gott nog.
Vi lever just nu under en mycket pressad ekonomisk situation i världen och i Sverige. Det som förvånar mig är regeringens passivitet i den här situationen. Ideologin tycks vara viktigare än att få hjulen att snurra. Men ännu sorgligare är oppositionens handlingsförlamning, att de helt enkelt inte vågar stå för den socialdemokratiska ideologin. De lever fortfarande kvar i nylibralismens ideer om privatiseringar.
Men vi behöver en trygg social service i det här landet. Vi behöver en fungerande sjuk- och hälsovård, bra äldre-, handikapp- och barnomsorg, strålande skola. Sådant kan inte privatiseras och vinstintresseutsättas. Är det så svårt att tänka så? Den privata sfären är inte effektivare och billigare än den som vi äger gemensamt. Historien borde ha visat konsekvenserna av privatiseringar och "effektivisering" av organisationerna. Resultatet har blivit oerhörda pengar till vissa, sjukskrivningar och arbetslöshet för andra.
Taylorism.
